Olustigt...

En otäck känsla... Att inte veta är så mycket värre än att veta...Så känns det nu... Undrar hur många gånger det snurrar i huvudet...det är så jävla plågsamt... Och hur hemskt är det att inte tala om sanningen...hur kan man leva med en sån lögn...hur kan man leva med sig själv... För mig är allt detta helt obegripligt... Önskar jag bara kunde sluta smärtas av allt... Jag undrar hur många det är som vet??? Varför inte bara vara ÄRLIG... För eller senare kommer det ju ändå att komma fram... Och när man väl skulle ställa någon fråga får man ett aggresivt svar...känsligt eller???
Kommer det någonsin bli ni??? Nja det vet ja inte...kanske men inte som det känns nu... Vad är det för jävla svar???? Finns det känslor eller inte??? Patetiskt är enda ordet jag kommer på... Tänk att det är så mycket man ser men andra ögon nu... Trodde verkligen jag hade den underbara kärleken...men fan så jävla lurad man varit...så mycket som kommit fram... Känns många gånger som man levt i en lögn i flera år... Varför kan man inte stå för saker...varför är man så feg...


Smärta...hur mycke...varför...mening...svar... FAN... Hur i helveta blev allt så här??? Man tror man känner någon och sen visar det sig att man levt med en främande människa i många fall... Hur kan man göra detta??? FAN va ÄRLIG för en gång skull...


Eller ska jag själv kanske börja vara ärlig ut åt??? Är så jävla trött på att vara tyst... Är så jävla trött på att alltid få skit... Är så jävla trött på att ni ska kasta allt på mig...kasta på er egen istället... Finns så mycket ingen vet... Som ingen ska veta heller...men va fan, till vilken nytta???

Känner sån smärta och besvikelse... Hur illa får man behandla en annan???

Och hur snabbt kommer detta fram...ska vi räkna...ett, två ,tre...haha du säger till din och han säger till...haha patetiskt... Sköt ditt eget istället...eller är jag för intressant...saknar du spänning i ditt eget liv och lever på andras olycka???

Önskar aldrig någon behöver uppleva denna smärta...

Fy fan...