Läste något bra i aftonbladet idag...
"Nej, det är inte okej att mannen sitter och slösurfar på datorn samtidigt som frun är i riskzonen för att klappa ihop av stress och utmattning,,, Visserligen har mannen försörjningsansvaret i familjen och kan behöva vissa pauser, men resursfördelningen i hemmet är ändå helt åt skogen... Det måste vara jämlikt. Har man ingått i en parrelation och dessutom skaffat barn ihop är man ett team: aktiebolaget familjen...
Självklart är det väldigt okänsligt av mannen att kräva att Mamman tar så gott som hela arbetsbördan hemma. Att förhållandet är ojämställt är en sak. Än värre är att den stress Mamman utsätts för dagligen utgör ett hot mot hennes hälsa.
Enligt fakta från Hjärt-Lungfonden reagerar män och kvinnor olika på stress. Studier har visat att män är mer sårbara för stress i arbetsmiljön, medan en kvinna oftare påverkas av stress i hemmet, speciellt om hon lever i en destruktiv relation. Kvinnor som upplever stress i familjen eller relationen löper dessutom en tre gånger så hög risk att drabbas av återfall efter en infarkt."
Familjesituationerna ser så annorlunda och olika ut nu för tiden så man måste hitta en egen lösning så "alla" i familjen mår bra... Men varför tas detta alltid upp... Är det verkligen så att de flesta männen verkligen inte förstår? Jag trodde det var ren lathet... Men så är det kanske inte... Okunskap??? Men hur får vi då in denna kunskapen... Kanske kryptiska medelanden i öl reklamen eller varför inte i sporten ;-) Något måste ju göras... Och det är ju för hela familjen skull... Det stod även i denna artikeln att många seperationer bli följderna när mannen inte inser vad som händer... Jag tycker detta är så hemskt... Och jag kan bli så arg... Är det bara mammans ansvar??? Vad trodde mannen när man skaffade barn...då klagade han minsann inte ;-) hihi Och att livet kanske inte alltid blev som man trodde men ansvaret tar inte slut för det... Nej barnen blir lidande och det är inte deras fel att mannens liv inte blev som han ville...
Och jag vet inte hur många gånger man har fått höra, både själv och av andra, "det där ligger inte naturligt för mig... Oj det tänkte jag inte på" osv... Är det inte så att alla får "lära" sig... Ingen kan kunna allt från början... Men är man inte öppen för att lära sig så går det ju inte... Så är det ju även i arbetslivet... Allt måste inte var "kul" för att det ska gå att lära...ibland finns det MÅSTEN...
Tänk att det kan gå så långt så att till och med mannen står själv där en dag med barnen... Hur ska han lösa det??? Om han inte kunnat lära sig innan hur ska han då kunna lära sig när han är själv???
FÖRRÄNDRING TACK!!!
Måste faktiskt säga nu med facit i hand är det sååå mycke lättare och leva som ensamstående... Man har ingen att gå och ha förväntningar på och det är absolut inte samma stress som innan... Man kände sig nästan "död" varje kväll man la sig innan... Och så är det absolut inte längre... Förväntningar på att någon ska "hjälpa" till är otroligt stressande och besvikelsen är ännu värre... Nej nu är det skönt att se om sitt eget... Men självklart vill man "dela" sitt liv med någon... Men nej ni får vänta ;-) Njuter så nu :-)
Nu måste jag tillägga att alla familjer ser verkligen ut så här... Finns män som verkligen tar sitt ansvar och vill vara med i familjebolaget ;-) Och det är så underbart att få se för det ger oss andra ett litet hopp om framtiden <3 Tack M och H <3
Nej nu ska jag lägga mig igen i soffan och försöka bli frisk... Dumma feber och värk... Men låter cortisonet göra verka... Men det är fan inte lätt det heller... Fy så man mår...
Kram på er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar