Funderingar...

Det är mycke funderingar här just nu... Små ord kan bli stora tankar... Förstår inte ibland hur mycke man ska behöva gå igenom... Just nu känns det som turen borde vända för mig och gå åt ljusare håll... Igår kom antagningsbeskeden ut och jag står som reserv och har väldigt god chans att komma in... MEN...vill jag det??? Åhhh... tankarna bara flyger...känner mig så splittrad... Har verkligen velat detta och nu tvekar jag... Jag gillar inte när jag tvekar så... Vet inte om det är för att jag känner mig rätt känslig just nu eller och det är så här jag verkligen känner...Åhhhhh... Vill jag leva som en "student" i flera år? Rent ekonomiskt blir det tufft...men åt andra sidan "får" jag ett jobb kommer jag vara begränsad pengarmessigt där med om min "ansökan" går igenom (mina nära vet) Så i viklet fall som helst känner jag mig som "grisen i säcken" :-( :-( :-(

När man tänker på sin fram tid så vill man ju att det ska gå framåt... Just nu känns det så tungt och stillsamt... Jag är egentligen väldigt lycklig... Har mina fina barn, en underbar pojkvän och ett boende som vi trivs otroligt bra i :-) Och ändå finns dessa jobbiga känslorna...

Tror en del grundar sig i det förflutna... Massor jag inte kan släppa och så mycke jag inte förstår och kommer nog troligen inte få svar på något utav det heller tyvärr... Ogillar verkligen när människor är så tar parti när man bara "hört en sida" Är så stolt över min familj och mina vänner att dom uppträtt så vuxet och moget vid min sida och jag tackar er verkligen... Man är så blåögd och tror alla ska behandla en som man själv behandlar dom... Om ändå världen kunde vara lite mer kärleksfull <3 Löjligt önsketänkande ja jag vet...

Nu ska jag försöka njut i nuet och så får jag ta en dag i taget helt enkelt... Nu har ju snart min älskling semester och då får vi chansen att vara lite mera med varandra och kunna hitta på lite skoj både med barnen och ensamma :-) Och så håller jag tummarna att FK och A-kassan sköter sina uppgifter oxå!!!

Ta hand om varandra!!!

XOXO***