torsdag 25 juni 2009

Tårar...

Hur kan en människa ha så mycke tårar??? Det är helt otroligt hur mycket man kan gråta...tårarna tar verkligen aldrig slut...


Idag var det en rätt ok start... Han var så kramig och glad i morse... Känner mig lite förvirrad... Men jag njuter till en viss del oxå...
Dagen tågade på och jag åkte och solade en sväng innan jag hämtade barnen....så skönt!!!
Hade ett missat samtal och ringde upp...men inget svar... Fick som med. kan inte svara just nu...Nej klart han inte kunde...han var ju hos henne :-(
Har så svårt att tackla detta...tårarna bara rinner... Varför måste han ha en liten 23 åring i sitt liv...vad kan han få ut av det!? Mitt hjärta blöder, inte för jag vill ha honom...men så svårt att veta att man inte betyder mest längre...

När vi kom hem var han där... Är så trött på att aldrig få chans att känna att man har ett eget hem...kan inte förbjuda honom att vara hemma men jag kan aldrig känna mig "hemma". Vet aldrig när han kommer eller inte. Tårarna bara rann...kunde inte hålla emot...vill inte han ska se mig gråta...
Det jag försökte få honom att förstå var att när vi var gifta uppskattade jag dom små stunderna han hade tid för mig som ex en lunch eller så...det var inte ofta han på eget intiativ ville gå på lunch med mig :-( Därför gör det så förbaskatt ont när han är och lunchar hos henne ;-(

Finns så mycket som jag känner att han inte behandlade mig rätt...jag är värd något mycket mer...Trodde det var kärlek vi hade... Men inte nu när jag ser det i efterhand... Han hade bara mig så någon tog hand om honom och fixade allt åt honom... Känner mig så lurad på så många olika viss... Önskar brar han kunde vara ärlig emot mig...Och önskar att han kunde få smaka på sin egna medicin...

Fyyyy idag rinner det bara tårarna....fan....dom tar aldrig slut....Fan vad jag hatar att dom måste umgås...det gör så ont i mig ;-( Önskar hon aldrig klivit in i hans liv...då kanske vissa saker varit annorlunda idag...eller kanske lättare i alla fall... Hoppas hon aldrig sover med gott samvete...

Är så ledsen för att mina älskade små flickor ska behöva gå igenom detta oxå... Livet är så orättvisst... Älskar dom över allt annat...dom ger mig kraften...


Tiden läker inga sår...den lindrar bara...

Ha det bäst till näst***

Inga kommentarer: