Tårar...

Mmm...dom finns men har varit borta länge nu :-) Men me ångesten kommer även dom... Ikväll är en ljup kväll... Massa blandat i huvudet... Vaknade idag och var tillbaks 1½ år i min sjukdom...INTE OK... Öm och ont överallt...orkeslös...kändes som jag vägde 300kg :-( Svullen... Kände bara NEJ inte nu igen ;-( Mina flickor fick upp mig me deras leende och skratt... Kämpade...höll igen, höll emot mina tårar... Kändes som mina ögon skulle sprängas...vill ju inte mina flickor ska behöva se det... Ville bara lägga mig i sängen och stor gråta... MEN vad hjälper det...Inget... Men faktiskt blev det bättre och bättre för varje timme som gick...inte alls som innan... Så när det var lunch tid så var det stor skillnad men ändå inte ok... Men sen framåt eftermiddagen och efter mycke spelande me tjejerna så blev det ännu bättre och nu känner jag mig bara lite öm och trött... Är så otroligt rädd att allt ska komma tillbaks...går inte...inte nu när jag är själv med tjejerna... Riktig ångest... Och i och me detta blir jag så ljup i mig och tårarna bara rinner...
Vill absolut inte ha tillbaks individerna från innan utan mera tryggheten för både mig och tjejerna...kan inte jag så finns det någon annan där för tjejerna och mig... Men framför allt tjejerna... Man vet aldrig vad som händer i framtiden me någon av oss. Och än så länge ser jag att när det väl gäller så finns bara jag där ändå... Oron stiger...
Varför ska man behöva dessa ljupa stunder...
Imon är det fredag igen och tjejerna ska till M igen... Hoppas verkligen denna helgen går smidigt nu...behöver verkligen få andas lite nu och behöver känna att jag kan släppa och veta att dom trivs och har det bra... Vill bara koppla av och invänta en härligt alla hjärtansdag me dom på söndag :-) Julia är fortfarande lite orolig att hon inte får åka hem som bestämt eftersom det igentligen är M´s dagar tills på måndag... Men tjejerna vill hem och fira här oxå... Får hoppas inget inträffar så går det säkert bra :-) Imon ser tjejerna fram emot att åka till sin faster och kusinerna på kvällen... Dom saknar F jätte mycket... Igår såg Ida honom i sporthallen och bara flög i famnen på honom... Han ville gärna komma och se hur tjejerna bodde...men det blir ju lite svårt...ja sa att han är alltid välkommen när han vill... Men hoppas tjejerna får en härlig kväll i alla fall.
Dom saknar sin farmor och farfar jätte mycke oxå...innan kom dom innan till tjejerna titt som tätt men nu kanske dom inte känner att det känns bra... Här är dom alltid välkomna plus att tjejerna behöver dom oxå i sina liv... Har gett förslag till tjejerna att dom kan ringa och åka bort själva och fika lite men dom vill inte utan mig och jag känner mig inte så bekväm just nu...men kanske inte ska tro på allt man här... Fan vet varken ut eller in just nu...

Sova kanske istället??? Mmmm mycke bättre...

Ha det bäst till näst***