Underbart!!!

Det känns så underbart!!! Jag mår verkligen så bra... Och känslan är sååå underbar... Älskar mitt leende jag har på läpparna... Tänk så mycke ett ord kan betyda och tänk då hur flera känns ;-) Det är så nyfiket och mystiskt... Men ändå något man inte kan "ta" på... Och nu längtar jag verkligen...så mycket... Och det är så svårt att sluta, timmarna bara rullar på :-) Men har en stor fråga... HUR??? Hur kan man känna allt detta på detta sättet... Hur ska man hantera de... Hur ska man fortsätta... HUR??? Tankarna snurrar och det puzzlaz o puzzlaz på många olika vis. Det känns så underbart men ändå så förvirrande. Men jag gillar verkligen känslan jag har och njuter varje sekund.. Även att det finns en lite rädsla där och det är något jag måste ta hand om och bearbeta och sen får jag se vart de slutar någonstans. Men alla dessa värderingar och tankar som är så lika och framtids funderingar...
Men oron finns där oxå... Någon plockade mina bitar en och en på sånt elakt sett och det är så svårt att plock ihop bitarna igen... Att ta så mycke av en människa och inte förstå hur illa man gör den är otroligt känslokallt... Och sen stå där me ett falskt leende för framtiden utan ånger eller självinsikt är hemskt... Och ett sånt manipulativt sätt för sin omvärld är skrämande... Är glad att jag slipper dessa klor och äntligen har öppnat mina ögon och får chans att känna mig levande... Få chans att känna mig...inte oprioriterad i alla sammanhang... För en gång skull göra de jag mår bra av och göra de jag vill och inte alltid behöva anpassa mig och flytta mig själv... LIVET ÄR UNDERBART NU!!!
Men jag kan vara så otroligt arg för att jag tillåtit detta... Arg för att ha varit så blind och anpassningsbar... Och så obetydleselös... Jag är verkligen värd mitt liv nu :-) Och jag NJUTER!!! Och skrattar lite för mig själv hur de manipulativa fortsätter men att jag inte är inblandad längre...underbart!!!
Men tänk så trångsyn ta människor kan vara... Finns bara en sida osv. Är så glad att slippa hahahahaha... Patetiskt... älskar de ordet i dessa sammanhang... Men ligger ju fortfarande i topp favoriterna hahahahaha

Har haft en helt underbar helg med mina prinsessor och vi har verkligen fått vara ifred och njuta... Inge strul och tjabb... Bara massa kärlek... Men en skillnad jag har märkt är att tjejerna bara pratar om "min sida"... Jätte konstigt... För dom brukar prata mycke om ena fastern och framför allt farmor och farfar... Vi sitter ofta och kollar på kort och pratar om fotografierna.. Men nu har det inte varit något prat alls och det tycker jag är jätte tråkigt... Jag önskar någon kunde ringa och bara vilja låna tjejerna om så bara för en timme så dom får känna de spontana som tjejerna hade innan me dom... Jag ska inte vara ett hinder för jag vill mina tjejer ska ha "alla" dom vill runt sig... Och dom är så glada när dom väl träffat dom och det lyser i ögonen när dom berättar :-) Men det är för sällan känner jag mot vad dom skulle vilja... Önskar verkligen jag kunde göra något för tjejerna men detta ligger inte hos mig... Jag är så lycklig att min familj är så engagerade i dom och tjejerna känner sig verkligen älskade och speciella av dom alla... och Julia saknar sin moster såååå otroligt mycke... Idag sa hon igen att hon ville flytta närmare... Hon ville inte vara utan henne... Men hon förstår att då måste hon flytta från pappa och de sa jag att så kan man inte göra...och självklart ville hon absolut inte göra de... Men detta avstånd är så jobbigt för oss alla... Blundar så många gånger och önskar...önskar så hårt...

Nej nu ska jag krypa ner i sängen... Och somna me ett stort leende... Tack underbara du...Tack

Kram på er alla som förtjänar hehehe