Tufft...

Nu var man sjuk igen :-( Är förkyld, ont i halsen och feber... Inte alls roligt... Och shit vad tufft det är med maten då... Får typ inte i mig något...mår bara illa :-( Det är jobbigt ibland i vanliga fall och nu när man är sjuk är det super jobbigt... Ända sen jag op mig så smakar liksom inget längre... Jag har inget sug eller något längre och visst det är ju super men man skulle vilja tycka något smakar iaf... Men det kommer kanske :-)

Och just nu känns allt lite nere... Var ju hos läkaren igen i onsdags och nu har jag haft tid att tänka lite på vad som sas... Jag får ju en rätt ovanlig medicin i dropp form en gång i månaden och är under bevakning hela tiden eftersom kroppen kan reagera olika... Och jag mår dåligt så fort det droppar inte för fort...får högt blodtryck och känner en otäck domnande känsla i kroppen... Nu kanske många undrar varför jag "gör" detta... Men sanningen är att det finns ingen "direkt" behandling för min sjukdom uten läkarna försöker komma på en sån bra lösning som det bara går. Och det är inte lätt... Och nu i onsdags gick vi igenom biverkningarna...och det var inte alls roligt :-( Lunginflammation, permanent hudförändring, någona slags cancer cell av något slag... Blåsor i munhålla, hudutslag... Ja detta var bara dom vanliga :-( Och nu visar mina prover att jag har förhöjda levervärden tack vare medicinen...dom har ökat 110% på en månad :-( Så nu är det möten läkarna imellan hur min fortsatta medicinering ska vara :-( Ärligt så mår jag jätte bra på denna medicinen... Just nu är jag liksom "normalt" sjuk... Det känns bara som man vanrar i en ont cirkel och kommer inte ut... Så klart tänker jag massor på detta och pratar med mina nära och kära om detta och det är super svårt att dölja sin oro för barnen... Och samtidigt så kämpar jag med relationen till M så barnen ska få det lugnt... Och det känns väldigt hopplöst just nu och orken räcker inte till... Hatar att få orden sagde till mig: Du måste hålla upp fasaden för barnen... Du får inte låta "ditt" liv påverka barnen... Kom och säg det när du själv fått barn och har ett liv med händelser... Det är inte alltid så lätt att vara mamma ibland är även jag "bara" Susanne... Men dom säger ju att hårde saker drabbar bara dom starka...fan så stark jag måste vara...

Jag önskar verkligen jag kunde lägga ner mera tid på mina underbara vänner men jag orkar knappt prata i talefon för min oro tar över så... Känner mig så ledsen för det... Förlåt mina underbara... All kärlek till er!!!

Igår sa min lilla Ida till mig: Mamma du gör verkligen allt för oss!!1 Snacka om att man blir glad att höra det!!! Dom är så underbar mina sessor!!! Nu vill jag bara bli frisk och komma på benen på alla vis och göra massa roligt med tjejerna igen :-) Det är vi alla tre värda :-)

Nej nu är det väl dax att krypa ner i sängen...får se om jag har någon röst imon :-S Just nu hörs jag knappt :-P

Natti natt

XOXO***