Märklig känsla...

Idag frågade Julia om hon fick leka med sin kompis Albin... Det har inte varit så mycke lekande eftersom jag inte kännt mig så redo att åka upp dit. Det är nämligen så att Albin är våran gamla granne uppe där vi bodde i huset, på Bandyvägen... Men någon gång måste jag ju fixa det...om inte annat för Julias skull... Det är så mycke splittrade känslor...glädje, sorg, ilska, lycka, besvikelse... Ja ni förstår säkert...
Men klart Julia och Albin skulle få leka... Vi körde uppåt och det kändes rätt ok... Jag lämnade av henne och stod och pratade lite me Albins mamma...då kom Anders frma (den nya ägaren) Och ville kolla hur det var me oss och tyckte det var roligt att se oss... Och gud så märkligt det kändes... Mycke posetiva känslor eftersom det är ett bra par som tagit över MIN själ... Men mycke sorgsna känslor oxå...eftersom jag låg i en stor sorg och upprivenhet vid våra "möten".
Men sen när jag skulle hämta Julia bad dom mig komma in och kolla om jag ville... Det tog emot lite...men samtidigt kändes det som du kunde få den där sista "kramen"... Och jag gick in... Mina tårar kom direkt... Men försökte hålla dom inne... Försökte se att det var ju en annan fin familj som bodde där... Men...så svårt var det... Underbara Anders "vissade" mig runt och så kom Cicci fram... -Vi har inte ändrat på så mycket för du har gjort ett sånt underbart jobb... Då kunde jag knappt hålla tillbaks tårarna... Hon berättade att det är så många som kommer hem till dom och berömer den som inrett och fixat huset... Och det kändes underbart att få höra :-) Det behövdes.... Dom har verkligen tagit hand om min själ och det var jätte fint... Var bara "tjejernas" rum som dom hade ändrat... Eftersom dom har två pojkar ;-) Annars var verkligen allt sig likt... Vi stod och pratade en stund sen kände jag klumpen i magen och ville bara gå hem och gråta... Men jag är så tacksma över att dom ville jag skulle komma in och kolla :-) Tack!!!

Sen är det ju så som jag nämde innan att det är så splittrade känslor... Stora delar är ju naturligtvis själva huset... Gud jag kämpade i 2½ år för att få ihop det som VI ville... Bara så ingen missuppfattar nu... Men just inrednings biten var min del eftersom den andre inte hade det intresset... Han tog hand om annat ist... Men så många dagar, timmar...sekunder jag lagt ner på att få det så perfekt som vi ville ha det... Så mycke slit och så mycke glädje... Det är verkligen bland det roligaste jag själv har skapat... Och resultatet blev underbart bra!!!
Sen är det ju mycke sorg i det hela oxå... Känner mig så grund lurad så det skriker... Känner så ilska... Är så besviken på mig själv att jag inte var en bättre människo kännare än så... Och att han lätt allt gå så långt så att vi byggde nytt...herregud... Men gjort är gjort och nu står vi båda där vi står...

Men sen när vi åkte hem så sa min underbara Julia något så fint... -Mamma vi har det så mycke bättre nu... Och gud så det värmde :-) Hon märkte nog på mig att det var känsligt... Och det känns så skönt att höra att hon tyckte det...







Annars har vi haft en helt underbar helg... Har naturligtvis varit mycke prat om skola och dagis hihi Tjejerna tyckt om att vardagen har kommit igång igen ;-) hihi

Nej nu ska jag kolla lite film och bara mysa... Känner mig lite febrig igen... Bort bort ;-) hihi

Kram på er