Tårarna tar aldrig slut...

Gud vilka jobbiga dagar det har varit nu... M fick sin lilla lya nu i veckan...fattar inte hur han ska kunna bo där...glad jag inte behöver göra det...men det är hans vilja. Men det kommer aldrig gå med barnen där...det kommer vara roligt första gångerna men sen tar det roliga slut och verkligheten träder in...det går inte bo tre personer på 30kvm. Tur han ser det på samma sett.
Men nu har han flyttat ut mycket av hans saker...tårarna bara rinner på mig...jag både vill och inte vill...känner mig så förvirrad...Kommer alltid älska M på ett visst sätt... Tjejerna mår inte alls bra i detta heller...inte trodde jag att vi skulle behöva plågas i flera månader...Hur mycket ska vi orka??? Detta börjar bli omänskligt... Ibland undrar jag om han kan känna någon ånger???? Hans beteende skiftar så otroligt...just nu flyter jag bara med hans lugn. Hans vissar ändå stor respekt för mina känslor just nu och det tackar jag honom för!
Men är så trött på människors sätt att lägga sig i... Ingen vet hur det är här hemma och vad som händer...ingen vet vilken plåga detta är. Och fan vad ord kan såra och ännu mer när det inte kommer något förlåt... Varför lägger man sig i andras liv??? Har man det så tråkigt i sitt egna att man måste förstöra för andra??? Så barnsligt bara...

Sen är jag så glad för att jag ser vilka som är mina vänner...dom som bryr sig om mig och alltid finns där...Marie, tack för att du finns i mitt liv. Hade aldrig klarat en dag utan dig i mitt liv. Du ger mig kraft och mod i alla lägen...och du finnas alltid där!!!
Och tack Fia, för att du alltid lyssnar och kommer med så enkla lösningar ibland :-) du är en underbar vän. Massa kramar till er!!!

Nu har jag bara två kvällar kvar denna vecka att jobba...sen har jag jobbar fem kvällar...det känns faktiskt...kan ju inte koppla av på kvällen när jag kommer hem...och det slutar med sena kvällar och mycket trötta morrna...men men... nu ska jag sova i alla fall....god night everyone

Ha det bäst till näst***