Ensam är stark???

Hmm... "Ensam är stark???" Då har den starke aldrig varit ensam... "Pengar är inte allt"...sägs av den som aldrig varit utan pengar och kämpat... Livet är verkligen en ständig kamp på både gott och ont. Att vara ensamstående förälder är både underbart men ändå väldigt slitsamt. Man ska verkligen räcka till lika mycke som två föräldrar och det är inte mycke andrum man får... Inte lätt att ladda om batterierna. Även barnen är ens liv och ger så mycke posetiv energi och glädje så tas de energi oxå. Och skulle någon "avvika" från vardagen rubbas allt och man hamnar "ur spår". Som om man tex skulle bli sjuk... Och än värre om man har en sjukdom som kräver en del av livet och tusen gånger mer om man har barn med "särskilda behov" även vardagen rullar på så ligger det så mycke arbeta bakom för att de ska bli så. Tjejerna kämpar så mycke dom oxå...framför allt nu när vi inte har någon bil för tillfället...
Min sjukdom kräver en hel del som sagt...och nu har kroppen verkligen sagt ifrån... Men hur ska man kunna få det att vända när livet ser ut som det gör... Har en helt underbar vän som kämpar otroligt för mig och hur jag ska kunna få det lättare... Kommer aldrig kunna förklara så otroligt tacksam jag är. Trodde inte det fanns såna människor...underbar... Och motvind är det ända som finns...så mycke... Även det finns en del som kanske är enkel så stoppas de av den andra delen...så det blir ogenomförbart... Sömn... Är en enormt stor del jag behöver nu för att få tillbaks mina krafter och bli frisk... Lugn och ro är en annan...och det verklar helt omöjligt...från alla håll och kanter tyvärr. Rutiner är ett måste just nu... Och min oro för att inte kunna andas är fruktansvärd...att svullna upp så på två sekunder är en skräck. Och sen inte lyckas få ner svullnade är ännu värre...
Empati är något många saknar har jag märkt. Finns bara ett få tal i min omgivning som verkligen förstår min situation...utan att yttra sin nedlåtande och sårande. "Tiden läker alla sår" Nej du tiden lindrar bara och blir ett ärr... En del saker sårar mer än andra och visst sår går aldrig över...möjligt att dom bleknar...men nu sitter det långt inne i mig.
Människor kan uppfatta en mening på olika sett beroende på hur man själv mår.... Och människor kan uppfatta saker olika beroende på ton läge och ord val... Därför ska man aldrig ta för givet att den andre uppfattar det som du själv känner utan tänka efter hur saker och ting kom ut från början. Man måste tänka på andras känslor... Alla är vi olika och tur är det...

Jag lovade min underbara vän att göra allt för att sova ikväll... Men det går verkligen inte... Oron är för hög... Har verkligen gjort allt jag kunde. Så tydligen blir det en sömnlös natt igen... Önskar verkligen jag bara kunde få komma iväg om så bara för någon dag och ladda om och bli frisk... Önskar verkligen jag kunde slappna av lite... Men önskan är tydligen omöjlig...

Jag älskar verkligen mina tjejer över allt annat och vill bara få tillbaks styrkan och energin dom behöver av mig... Dom är min lycka :-) Och jag vill ge allt till dom <3 Men hur gör man när det är så här???

Många gånger är jag glad att jag "bara" har denna sjukdomen...men ibland är jag otroligt arg och sur för att jag ska behöva dras me det och aldrig veta när, var och hur det kommer hända nästa gång. Och inte många som förstår hur det kan vara och vad det kan leda till... Inget att leka me...

Detta är bara en liten del jag KÄMPAR me i veckorna... Men jag är mycke lycklig för vad jag har i mitt liv och tänker inte på de jag "inte har".

Lev ditt liv som du vill...du kan inte spola tillbaks och göra om det!!!

Sjuk det får jag vara i ett nästa liv... Men en bitch ska jag bli så jag får ut något av detta... För att vara snäll kommer man ingen vart me...

Massa kärlek till er!!!