Varje dag längtar jag till kvällen för att få gå och lägga mig och varje kväll/natt längtar till morgonen för att "slippa" allt stök och bök... Helt otroligt vad dåligt Neo sover. Lägger nog 3-4 timmar varje dygn på att natta om honom... Varje kväll när jag lägger honom sover han i 30 min sen har jag minst en timma att natta om honom... Sen kan han sova ok fram tills han vill ha "kvälls" vällingen och därefter lägger jag mig också för då sover han oftast gott i 2-3 timmar men sen är det kört... Sen får jag natta om honom typ var 20:de minut... Brukar vara en gång han sover en timme men annars vaknar han HELA TIDEN :-( Och sen ska han upp 05.20... Ibl är jag mer död än levande när vi går upp... Förstår ibl inte hur jag orkar dagarna men man har ju inget val. Vet bara inte hur vi ska ta oss ur detta och få lite mera sömn... Försöker acceptera läget men det är svårt som fasen. Och som ensamförälder blir detta tufft... Sen fortsätter ju vardagen vare sig man fått sömn eller inte...
På onsdag ska vi bla in till ögon mottagningen Neo och jag eftersom han fortfarande skelar med sitt höger öga. Så dom vill kolla upp det lite mera och ev börja "lapp" träna honom... Min lilla fis kanske ska bli en pirat ;-) hihi
Imon ska vi hämta hem tjejerna igen som varit iväg två nätter nu eftersom jag hade dom extra i helgen... Och då ska vi mysa som bara den!!!!!!
Men det har varit lite skönt att bara haft Neo nu när nätterna varit kaos... Så har tjejerna sluppit bli lidande... Dom ser deras mamma allt för trött ändå så det räcker...
Just nu går jag igenom en otroligt tuff period i "mitt" egna liv också... Skulle så gärna vilja skriva av mig ordentligt men kan inte :-( Vet jag kommer ta mig ur detta också men hur? Varför ska livet vara så svårt ibl? Varför ska det finnas så stora hinder i något så otroligt fin och rätt? Kommer jag någonsin vara med om detta igen... Och allt måste glömmas för en dum skit grej som är ett förstort hinder... Beslutet är rätt men känns så otroligt fel...
Jag är en vane människa märker jag för idag har jag "saknat" vardagen men allt vad det har inneburit... Känns som något har saknats idag... Fy...jobbigt är det... Men det kommer gå...det måste det...
Som tur var har jag världens bästaste vän som finns där för mig och orkar lyssna... Tack finaste du! Du är guld värd och jag vet inte vad jag hade gjort utan dig!!!
Imorgon är det en ny dag med nya möjligheter!!!
XOXO***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar